I måndags körde jag hinderbana i Vika igen med hela familjen och Toni. Tänk om man hade samma fysik som ungarna har utan att de tränar. Det var roligt, jobbigt och mentalt testande. Hade bättreresultat än förra gången samtidigt som jag smärtsamt för kropp och själ verkligen nu vet vad jag måste börja träna på.  Jag har blåmärken överallt efter dagens strapats 😋

Tisdag, förutom gårdens jobb vart det 300 meter simning i Lugnets utepool = kallt! Sonen var tvungen att göra ett simprov för att få betyg i gymnastik så då passade jag på att simma en kortis. Kan säga utan att ljuga att simning inte är min starka sida. Inte så att jag på nå vis är rädd för vatten men att ta sig fram med hjälp av bröstsim går inte fort om man heter Johanna! 

Onsdag, sjukt trött idag, sovit i omgångar under dagen. Bestämde mig för att åka och träna medan dottern tränade fast tröttheten var enorm. Valde löpning pga att det helt enkelt kändes enklast idag när motivationen låg kvar hemma i soffan. Jag lyckades springa 5 km på personbästa igen men nu är nof måttet rågat för ett tag. Var helt död efteråt. Tiden idag vart 38:14 minuter. Vart kallsvettig och svettades fortfarande efter en timme efter träningen. Försökt fylla på med vätska och lite proteiner men det ör ett faktum att halsen ör grötig, snoret rinner och huvudet är hett och dunkande. Får nog acceptera att ta det lugnt i några dagar.

Vårruset var vårt första lopp tillsammans. Jag (Johanna) anmälde mig tidigt för jag trodde att jag skulle vara fit for fight när det var dags. Linda hängde på efter vi börjat att prata om att försöka göra något tillsammans i vår träning.

Jag har nojat över loppet i veckor, känt mig otränad och osäker. Linda har fått stå it med en hel del. När det väl var dags åkte jag till Linda så att vi hann äta lite tillsammans och snacka skit. 

Johan, Lindas man skjutsade in oss till Gävle. Vi tyckte att vi var ute i god tid men så fel vi hade. Halva stan var avstängd pga loppet och man kom inte fram. Vi fick hoppa av mitt i stan och gå till starten. Vi hann precis kan jag väl säga utan att ljuga. Fick kasta ryggan över en häck och hoppa i grejerna och springa på, efteråt var det rätt skönt pga att jag han inte tänka.

Iväg var vi nu, kände mig trött som vanligt redan efter 100 meter men det var bara att springa på. Det som är positivt med att springa i stor klunga är att man förs framåt och tempot bestäms av kan hela gruppen. Det kändes bra under lång tid men sedan behövde jag gå en liten bit, under hela loptpet vart det tre korta tillfällen somvi gick. Över det är jag stolt för, för min egen del så gjorde jag bättre ifrån  mig än tidigare under T

Linda har en jäkla kondis och springer lättare än mig men ett par kaffekoppar för mkt innan höll henne tillbaka lite.

Det är otroligt vad många det är som tittar på detta 5km lopp gör tjejer i Gävle stad. Musiker kantar sträckan man springer och alla hejar, en liten vardagsfolkfest.

Väl i mål så har vi slagit personligt rekord båda två på sträckan och vi är mkt nöjda!

Ok jag har gjort nåt jag aldrig gjort föut. Inte så stor grej för många men för mig är det de.  Jag passade på att gå till gymmet medan jag väntade på dottern som tränade på annat håll. Hade inte  nån motivation till nånting så tänkte att jag tar och springer lite. 

Det gick av bara farten och var rätt skönt men även tungt vissa stunder. Jag kom till 5 km och noterade en tid på 39:40, personbästa för sedan jag började tänka på tid och distans i januari/februari. Kände att jag hade en del kvar att ge så fortsatte springa. Det blev 8 km!!! Utan att gå en enda gång!!! Sjukt stolt och trött!!!! Tiden för 8 km vart 1h och 4 min. Få se om det orkas göras igen!