Som sagt så går det inte alltid som man vill. På nationaldagen vart jag attackerad av en hund.  Det var en händelse på hundpensionatet som jag äger. Tyvärr vart det stora bitskador på min högerarm. Jag kände direkt att ett av betten tog djupt pga att känslen till tummen försvann. Detta känns så jäkla trist för jag har vart skadad i vänster arm sedan oktober -14, som krävde nervkirurgi. Den armen börjar precis läka och fungera någorlunda som den ska och då händer det här som kommer resultera i en ny konvalescens.

Skadan i högerarmen skall opereras imorgon fredag och efter det vet jag lite mer hur prognosen ser ut.

&

I måndags körde jag hinderbana i Vika igen med hela familjen och Toni. Tänk om man hade samma fysik som ungarna har utan att de tränar. Det var roligt, jobbigt och mentalt testande. Hade bättreresultat än förra gången samtidigt som jag smärtsamt för kropp och själ verkligen nu vet vad jag måste börja träna på.  Jag har blåmärken överallt efter dagens strapats 😋

Tisdag, förutom gårdens jobb vart det 300 meter simning i Lugnets utepool = kallt! Sonen var tvungen att göra ett simprov för att få betyg i gymnastik så då passade jag på att simma en kortis. Kan säga utan att ljuga att simning inte är min starka sida. Inte så att jag på nå vis är rädd för vatten men att ta sig fram med hjälp av bröstsim går inte fort om man heter Johanna! 

Onsdag, sjukt trött idag, sovit i omgångar under dagen. Bestämde mig för att åka och träna medan dottern tränade fast tröttheten var enorm. Valde löpning pga att det helt enkelt kändes enklast idag när motivationen låg kvar hemma i soffan. Jag lyckades springa 5 km på personbästa igen men nu är nof måttet rågat för ett tag. Var helt död efteråt. Tiden idag vart 38:14 minuter. Vart kallsvettig och svettades fortfarande efter en timme efter träningen. Försökt fylla på med vätska och lite proteiner men det ör ett faktum att halsen ör grötig, snoret rinner och huvudet är hett och dunkande. Får nog acceptera att ta det lugnt i några dagar.

Ok jag har gjort nåt jag aldrig gjort föut. Inte så stor grej för många men för mig är det de.  Jag passade på att gå till gymmet medan jag väntade på dottern som tränade på annat håll. Hade inte  nån motivation till nånting så tänkte att jag tar och springer lite. 

Det gick av bara farten och var rätt skönt men även tungt vissa stunder. Jag kom till 5 km och noterade en tid på 39:40, personbästa för sedan jag började tänka på tid och distans i januari/februari. Kände att jag hade en del kvar att ge så fortsatte springa. Det blev 8 km!!! Utan att gå en enda gång!!! Sjukt stolt och trött!!!! Tiden för 8 km vart 1h och 4 min. Få se om det orkas göras igen!