Vårruset var vårt första lopp tillsammans. Jag (Johanna) anmälde mig tidigt för jag trodde att jag skulle vara fit for fight när det var dags. Linda hängde på efter vi börjat att prata om att försöka göra något tillsammans i vår träning.

Jag har nojat över loppet i veckor, känt mig otränad och osäker. Linda har fått stå it med en hel del. När det väl var dags åkte jag till Linda så att vi hann äta lite tillsammans och snacka skit. 

Johan, Lindas man skjutsade in oss till Gävle. Vi tyckte att vi var ute i god tid men så fel vi hade. Halva stan var avstängd pga loppet och man kom inte fram. Vi fick hoppa av mitt i stan och gå till starten. Vi hann precis kan jag väl säga utan att ljuga. Fick kasta ryggan över en häck och hoppa i grejerna och springa på, efteråt var det rätt skönt pga att jag han inte tänka.

Iväg var vi nu, kände mig trött som vanligt redan efter 100 meter men det var bara att springa på. Det som är positivt med att springa i stor klunga är att man förs framåt och tempot bestäms av kan hela gruppen. Det kändes bra under lång tid men sedan behövde jag gå en liten bit, under hela loptpet vart det tre korta tillfällen somvi gick. Över det är jag stolt för, för min egen del så gjorde jag bättre ifrån  mig än tidigare under T

Linda har en jäkla kondis och springer lättare än mig men ett par kaffekoppar för mkt innan höll henne tillbaka lite.

Det är otroligt vad många det är som tittar på detta 5km lopp gör tjejer i Gävle stad. Musiker kantar sträckan man springer och alla hejar, en liten vardagsfolkfest.

Väl i mål så har vi slagit personligt rekord båda två på sträckan och vi är mkt nöjda!